Tjooohooo!
Välkomna till
www.kirkel.blogg.se
Så ska ni få se på grejer!
typ.
Applåder..
..till alla ni tappra som fortfarande kliver in på denna döda sida emellanåt. Ni gör mig glad. I sommar tänkte jag rycka upp mig och blogga lite. På allvar. Vänta ni bara.. Men det blir nog på min andra blogg, om jag hittar tillbaka till den...
Lite utanför det bekväma
En skarp signal ochså susar tåget förbi så tätt att det nästan snuddar min jacka. Paniken griper tag i mig. Jag hade lika gärna kunnat stå framför.
Redigeringen går framåt, men sakta. Jag har gjort ett eget inslag som ska sändas på kvällen och tiden börjar kännas knapp. Plötsligt öppnas dörren till det lilla redigeringsrummet och redaktören viftar med ett papper.
– Trafikolycka i Timrå, vid kyrkan. Två lastbilar har krockat. Du ska dit och ta bilder, ropar hon.
Blodet pumpar och jag får snabbt på mig jackan. Greppar kameraväskan och stativet och småspringer mot dörren. Halvvägs ut ropar en av videoreportrarna efter mig,
– Glöm inte att ta på dig reflexvästen!
Svänger ut på E4:an och vidare norrut mot Timrå. När jag anländer till olycksplatsen inser jag till min förtjusning att jag är först av nyhetsbevakarna på plats och jag parkerar bilen vid sidan av vägen. Ut med kameran ur bagaget och upp med stativet. Först när jag flyttar kameraväskan ser jag reflexvästen och funderar i några sekunder om jag inte ska strunta i den ändå. Det är ju ljust ute! Drar den ändå över huvudet och försöker fästa den runt midjan. Den fastnar i stativet och nära nog välter hela kameran. Fan, tänker jag och slänger in den i bagaget igen. Jag riktar kameran mot olycksplatsen och tar en översiktsbild från min plats vid bilen. Noterar att tidningsreportrar anlänt bakom mig och kastar återigen en blick mot reflexvästen i bagaget, ja va fan då, tänker jag drar den över huvudet ännu en gång. Denna gång fastnar den inte i något och jag kan fästa den runt magen innan jag börjar gå mot olycksplatsen. Närbilder, vida vinklar, panoreringar och byte av positioner. Pratar med en av lastbilschaufförerna och en polis. Precis när jag är på väg att nöja mig ser jag kullen bakom den ena lastbilen. Därifrån skulle jag kunna få en kanonbra översiktsbild tänker jag och klättrar upp. Jag ställer ner stativet och håller precis på att ställa in horisontlinjen när ett öronbedövande tjut skär luften. Jag tittar upp och ser tåget komma rusande mot mig. Det passerar så nära att jag enkelt hade kunnat sträcka ut handen och ta på en av de förbisvischande vagnarna. Herregud, tänker jag. Jag hade inte ens reflekterat över att det var ett tågspår som jag klättrat upp på. Ingenting utanför mitt uppdrag existerar. Reflexvästen kanske inte var en så dum idé i alla fall.
/Kristin
Re: Handikappet
Den bitande kommentaren från min svenskalärare i nian på högstadiet ekar fortfarande i mitt huvud.
- Olov, varför alla dessa punkter, har du något att dölja?
I år efter det var jag väldigt sparsam med punkter, men jag tror det börjat smyga sig tillbaka på senare tid.....
Vad det gäller ironi kanske tidigare generationer av författare och journalister lutade sig mot sin bättre koll på det svenska språket, eller så skrev dom bara på och brydde sig inte så mycket om pöbeln inte fattade vinken. Jag läser Lagerlöfs Jerusalem och kan inte riktigt avgöra om det bara är en berättelse eller om hon vill säga något med den.
/Olov
Handikappad utan smileys?
I en tid då handskrivna brev lyser med sin frånvaro och begrepp som "ingen post=bra post" är en allmänt vedertagen sanning. Där telefonsamtal mer eller mindre ersatts av sms och man kan hålla sig uppdaterade om människors liv genom facebook kan jag känna ett spontant problem formas.
Hur formar man ironi i sms eller i en blogg? Ironi handlar så mycket om menande blickar, en förändrad ton eller ett retfullt leende. En miljon smileys och jag har fortfarande ingen aning om hur det skall göras. Själv missbrukar jag punkter. Så länge man avslutar en mening med ... känns den med ens lite mjukare, som att den var lite skämtsamt menad... I min fantasi iallafall. Kanske är man helt enkelt inte en tillräckligt skillad författare. punkt punkt punkt
/Kristin
Mina första stapplande steg...
.. i televisionens förlovade land, går att beskåda på
http://www.nyhetskanalen.se/lokalt/sundsvall
Kolla i högermarginalen för en klickbar länk........
/Kristin
just det förresten..
..finns din tv-debut som web-tv att se nånstansch?
Löken
Min nya favorit-tidning är The Onion
http://www.theonion.com
Har även grym web-tv som jag rekommenderar
Re: Barn
Absolut, la märke till att kidsen i publiken på Melodifestivalen verkade mer intresserade av att synas i bild än att se de oerhört begåvade artisterna.
TV
Mitt första inslag. I lokaltv. Det blev kultur, rektorer, skola och barn. Det visade sig att jag inte är så förtjust i barn. De tjuriga små plågoandarna följde mig överallt och ville inte simma ur bild. Små vevande armar och ett aldrig tystnande mantra.
"Filma oss oss oss oss oss oss...." Resultatet blev att jag klippte bort även den del där jag intervjuat de små krypen... Hårt men sant.. För hårt? Olov?
Kristin
Alltför ofta..
Härligt, ett sant feministiskt initiativ att att låta just mannen laga punkan. Fantastisk dubbelmoral.
Anledningen till mitt tempofyllda bloggande är att jag denna helg är ledig. Efter en ocean av tid med många måsten och fler borde är jag ledig. I tre hela dagar är jag nu fri att göra vad jag vill eller ingenting alls. Som ett brev på posten sätter panikångest och häftig tumrullning igång. Jag städar, diskar, syr nya kuddöverdrag (i sann feministisk anda såklart), möblerar om, tränar och vattnar blommor.
Insikten.
Jag har blivit mina föräldrar.
Otaliga är de gånger jag legat i en solstol och tittat på när de poat på som galningar med gräsklippning, vattning, husfix och allehanda bestyr. Alltid har jag i smyg tänkt,
– Koppla av!
Nu vet jag bättre. Saktar man ner tar det längre tid att komma upp i tempo. Och vila gör man som vi alla vet när vi dör.
Vad säger du Olov? Maniska tendenser?
P.s. Nu verkar det i och för sig som att de flesta av de som till en början läste bloggen gett upp. Därför vill jag inte sticka ut hakan och lova bättre uppdatering i framtiden. Det kan trots allt bli precis lika dåligt i framtiden. D.s.
Kristin
Leva som man lär
Många skulle nog uppleva ditt inlägg i jämnställdhetsdebatten rätt provocerande, men jag tror du har rätt. Tidigare generationer verkar vara väldigt låsta i "män måste ge oss mer plats"-tänkande. Snacka om att tillskriva sig själv offer-rollen. Men som du säger, senare generationer ser inte sig själva så.
Okej, en anekdot. Jag besökte alla partiers valstugor inför senaste riksdagsvalet. I Feministiskt Initiativs tält mötte jag en minst sagt virrig representant. Efter att ha ställt några frågor om partiet kom vi in på huruvida de var för eller mot Stockholm stads trängselavgifter och svaret jag fick är för bra för att vara sant:
"Ehh... jo jag är nog för trängselskatter, jomen det är vi, feministiskt initiativ stödjer förslaget ...jo, och jag cyklar ändå helst, fast jag inte just nu för jag har fått punktering och min man har inte hunnit laga det än."
Könsroller de la Tradition. Vad gör hon när han lagar däcket... tar hand om barnen, syr kläder och lagar mat? :)
Domedagen
Njaa, jag känner ljuset i tunneln, trots finanskris, smältande polarisar och trögt kassaflöde.
Anledningen? SOLEN!! Våren, vårkläder.. jag känner plötsligt starka impulser att börja modeblogga och här kommer därför en utmaning till dig Olov:
Skrapa ihop bilder på de bästa vårköpen, i herrklädesväg!
/Kristin
To be or not to be.
Kvinnodag...Njaaa, jag måste erkänna att jag hyser siochsådär-känslor inför skärskådning av kvinnor och hela begreppet feminism egentligen.
Det är inte för att jag vill sticka ut hakan.
Jag tror att de kvinnor som faktiskt är lika kompetenta (det finns naturligtvis en hel del undantag) som män precis blivit karriärs-mogna. Jag tror inte att tjejer i någon generation före 70-talisterna egentligen blivit uppfostrade att vara lika bra som män eller sett det som naturligt att ta lika stor plats. Därför har de heller inte behärskat eller förtjänat lika höga och ansvarstyngda positioner som män. De tjejer som utexamineras idag har väl inga som helst problem att slå sig fram. Nej, hela den påtvingade "han-fick-mer-än-mig"-mentaliteten bland kvinnor känns barnslig och ogenomtänkt.
En annan fråga jag gärna skulle vilja belysa är bruket av flera, av varandra åtföljande, punkter och bruket/missbruket av dessa?
...
/ Kristin
Lugnande / Kvinnodagen
Aha! En dialektal variant känns mycket bättre än ett talfel.
Hur ställer du dig till det här med kvinnodag?
//Olov
