kristinolov

I skolan delades status och stjärnglans ut i form av rosor och kort. En dags ångestladdad tävling i popularitet kulminerade i extas eller svidande nederlag. Visst, man skickade mellan vänner också och nog samlade de flesta ihop ett försvarigt antal, men alltid satt där några få, utan rosor med nedslagna blickar.

I Sverige har vi ingen tradition att falla tillbaka på, och således ingen legitim förklaring till varför vi behöver ett särskilt datum för att vara romantiska. Alla hjärtans dag har varit ett begrepp i Sverige sedan sextiotalet, men inte förrän på nittiotalet drog det igång på allvar när NK först lanserade seden. Ett företag som lanserar en sed. Smaka på meningen.

Högtider som införs av kommersiella skäl kan bara inte klinga romantiskt för mig. Så hur firar då den svenska del av befolkningen som för närvarande inte har en partner att himla med ögonen åt. Vi går ut och super oss redlösa och bejublar det faktum att vi står där, kompetenta och självständiga, med bara en liten tillstymmelse av bitterhet.

**Kristin**