Mina första stapplande steg...

.. i televisionens förlovade land, går att beskåda på 
http://www.nyhetskanalen.se/lokalt/sundsvall

Kolla i högermarginalen för en klickbar länk........

/Kristin


just det förresten..

..finns din tv-debut som web-tv att se nånstansch?

Löken

Min nya favorit-tidning är The Onion

http://www.theonion.com

Har även grym web-tv som jag rekommenderar

Re: Barn

Absolut, la märke till att kidsen i publiken på Melodifestivalen verkade mer intresserade av att synas i bild än att se de oerhört begåvade artisterna. 

TV

Mitt första inslag. I lokaltv. Det blev kultur, rektorer, skola och barn. Det visade sig att jag inte är så förtjust i barn. De tjuriga små plågoandarna följde mig överallt och ville inte simma ur bild. Små vevande armar och ett aldrig tystnande mantra. 
"Filma oss oss oss oss oss oss...." Resultatet blev att jag klippte bort även den del där jag intervjuat de små krypen... Hårt men sant.. För hårt? Olov?

Kristin
 


Alltför ofta..

Härligt, ett sant feministiskt initiativ att att låta just mannen laga punkan. Fantastisk dubbelmoral. 

Anledningen till mitt tempofyllda bloggande är att jag denna helg är ledig. Efter en ocean av tid med många måsten och fler borde är jag ledig. I tre hela dagar är jag nu fri att göra vad jag vill eller ingenting alls. Som ett brev på posten sätter panikångest och häftig tumrullning igång. Jag städar, diskar, syr nya kuddöverdrag (i sann feministisk anda såklart), möblerar om, tränar och vattnar blommor. 
Insikten.
Jag har blivit mina föräldrar.
Otaliga är de gånger jag legat i en solstol och tittat på när de poat på som galningar med gräsklippning, vattning, husfix och allehanda bestyr. Alltid har jag i smyg tänkt,
– Koppla av!
Nu vet jag bättre. Saktar man ner tar det längre tid att komma upp i tempo. Och vila gör man som vi alla vet när vi dör. 

Vad säger du Olov? Maniska tendenser?  

P.s. Nu verkar det i och för sig som att de flesta av de som till en början läste bloggen gett upp. Därför vill jag inte sticka ut hakan och lova bättre uppdatering i framtiden. Det kan trots allt bli precis lika dåligt i framtiden. D.s.

Kristin

Leva som man lär

Många skulle nog uppleva ditt inlägg i jämnställdhetsdebatten rätt provocerande, men jag tror du har rätt. Tidigare generationer verkar vara väldigt låsta i "män måste ge oss mer plats"-tänkande. Snacka om att tillskriva sig själv offer-rollen. Men som du säger, senare generationer ser inte sig själva så.

Okej, en anekdot. Jag besökte alla partiers valstugor inför senaste riksdagsvalet. I Feministiskt Initiativs tält mötte jag en minst sagt virrig representant. Efter att ha ställt några frågor om partiet kom vi in på huruvida de var för eller mot Stockholm stads trängselavgifter och svaret jag fick är för bra för att vara sant:

"Ehh... jo jag är nog för trängselskatter, jomen det är vi, feministiskt initiativ stödjer förslaget ...jo, och jag cyklar ändå helst, fast jag inte just nu för jag har fått punktering och min man har inte hunnit laga det än."

Könsroller de la Tradition. Vad gör hon när han lagar däcket... tar hand om barnen, syr kläder och lagar mat? :)



Domedagen

Njaa, jag känner ljuset i tunneln, trots finanskris, smältande polarisar och trögt kassaflöde. 
Anledningen? SOLEN!! Våren, vårkläder.. jag känner plötsligt starka impulser att börja modeblogga och här kommer därför en utmaning till dig Olov:

Skrapa ihop bilder på de bästa vårköpen, i herrklädesväg! 
/Kristin

To be or not to be.

Kvinnodag...Njaaa, jag måste erkänna att jag hyser siochsådär-känslor inför skärskådning av kvinnor och hela begreppet feminism egentligen. 
Det är inte för att jag vill sticka ut hakan. 
Jag tror att de kvinnor som faktiskt är lika kompetenta (det finns naturligtvis en hel del undantag) som män precis blivit karriärs-mogna. Jag tror inte att tjejer i någon generation före 70-talisterna egentligen blivit uppfostrade att vara lika bra som män eller sett det som naturligt att ta lika stor plats. Därför har de heller inte behärskat eller förtjänat lika höga och ansvarstyngda positioner som män. De tjejer som utexamineras idag har väl inga som helst problem att slå sig fram. Nej, hela den påtvingade "han-fick-mer-än-mig"-mentaliteten bland kvinnor känns barnslig och ogenomtänkt.

En annan fråga jag gärna skulle vilja belysa är bruket av flera, av varandra åtföljande, punkter och bruket/missbruket av dessa?
...

/ Kristin

Lugnande / Kvinnodagen

Aha! En dialektal variant känns mycket bättre än ett talfel.

Hur ställer du dig till det här med kvinnodag?

//Olov

Uttal

Ja, du Olov. Det förhåller sig troligen på ett av två sätt. Antingen så är du en smygnorrlänning av stora mått, eller så har du umgåtts med en norrlänning som gjort särskilt stort intryck på dig. Jag skulle dock inte oroa mig alltför mycket. Inte förrän du börjar använda sch-ljudet i mitten av ord... Som anschtändig... 


Ett obetydligt talfel

En kompis påpekade tidigare i veckan att jag uttalar ordet någonstans ungefär "någonstan-sch". 

Förmodligen har jag alltid sagt så, men det var inte förrän nu, när jag som tv-spelsnybörjare skulle spela Halo 3 i lag. Meningen "Var är du/ni/jag någonstans!?!?!" upprepades från min sida så pass många gånger att det snart var omöjligt att missa mitt speciella uttal.

Det måste väl vara mina föräldrar alternativt lågstadiefröknar som är ansvariga för att det aldrig korrigerades i tid. Är jag ensam om detta? Finns det andra där ute som fortfarande har uttalsfel á la förskolan?

ps. Märkligt nog uttalar jag ordet annanstans korrekt...



Olov frågar

Kristin, hur domedagspredikarbenägen blir du när finanskrisen, klimathotet och marsmånadsdepressionen slår sig samman och gör gemensam sak mot världsbefolkningen? Du är ju trots allt snart journalist så nånstans innerst inne finns väl frestelsen... eller?

RSS 2.0