Saker som förundrar
Jag blev hemskjutsad av Rune från jobbet. En go och glad jägare på sextio år med ett gediget längskid- och Cornelis-intresse. När vi svänger in vid kulturmagasinet där han ska släppa av mig utbrister han muntert.
– Horan e hemma ser jag!
Ursäkta, svarar jag smått chockat och vänder mig om.
– Ja, alltså våningen där uppe, säger han och pekar.
– Där bor största horan i Sundsvall historia, anställd av SCA för att underhålla deras långväga affärsbekantar. Företaget höll henne med lägenhet och lön. Men hon extraknäckte med weekend-paket också, Mat, vin och fitta, ute före tio på söndag morgon.
Just like that.
~ Kristin
Love-o-holic
I skolan delades status och stjärnglans ut i form av rosor och kort. En dags ångestladdad tävling i popularitet kulminerade i extas eller svidande nederlag. Visst, man skickade mellan vänner också och nog samlade de flesta ihop ett försvarigt antal, men alltid satt där några få, utan rosor med nedslagna blickar.
I Sverige har vi ingen tradition att falla tillbaka på, och således ingen legitim förklaring till varför vi behöver ett särskilt datum för att vara romantiska. Alla hjärtans dag har varit ett begrepp i Sverige sedan sextiotalet, men inte förrän på nittiotalet drog det igång på allvar när NK först lanserade seden. Ett företag som lanserar en sed. Smaka på meningen.
Högtider som införs av kommersiella skäl kan bara inte klinga romantiskt för mig. Så hur firar då den svenska del av befolkningen som för närvarande inte har en partner att himla med ögonen åt. Vi går ut och super oss redlösa och bejublar det faktum att vi står där, kompetenta och självständiga, med bara en liten tillstymmelse av bitterhet.
**Kristin**
them blogs
Det är helt otroligt att jag faktiskt sitter här och bloggar nu, för annars, tidigare och fortfarande, har bloggar spelat ungefär denna roll i mitt liv:
"Okej svd.se, det var en intressant läsning....hm... pöff...jahapp, nä det kanske skulle vara kul att läsa lite dumheter från bloggvärlden. Inget fördriver tiden som att läsa folks idiotiska tankar..."
Alla vet det. Att ca 85% av alla bloggar skrivs av idioter. Jag är säker på att det går att bevisa också.
Och egentligen är det sällan rätt kul att läsa dem. Ines Uusmann (http://susning.nu/Ines_Uusmann) hade fel om att Internet är en fluga, men om hon menat att internet är platsen för flugor så kunde hon inte haft mer rätt. Den roll bloggar har idag kommer nog inte förbli densamma i framtiden.
..och ja, "pöff" är en del av min personliga vokabulär; den jag använder när jag pratar med mig själv. :)
Bloggar suger
En diskussion på skolan föranledde många intressanta tankar.
Ingemar (journalistguru och stor idol):
– Jag har aldrig förstått det här med bloggar. Är det inte som dagböcker på internet ungefär.
Klassen i kör:
– Nja, många är väl det, men del skriver ju om ämnen de finner intressanta också. Som krönikor ungefär!
Ingemar:
– Ja men, varför skulle jag vilja läsa vad de tycker om saker och ting. Vad gör deras åsikter intressanta?
Klassen:
– Ja men, det är väl oftast de som känner bloggaren personligen som läser.
Ingemar:
– Men är det inte därför man har facebook?
Klassen:
– Jo, så är det ju också, förstås.
Ingemar:
– Ja, och det är ju totalt dårskap det också. Så ofantligt integritetskränkande, vem vet var alla bilder tar vägen!
Klassen skruvar på sig:
– Jo, men man behöver ju inte lägga ut bilder, man kan ju bara flukta också.
Ingemar:
– Men då faller ju också idé eller hur? Det är väl bilderna som är intressanta.
Ingemar vs klassen 1-0
~ Kristin
Våga klaga
http://www.telegraph.co.uk/travel/travelnews/4344890/Virgin-the-worlds-best-passenger-complaint-letter.html
